Koe murha!

Det finns bara ett:
http://www.stam1na.com/

Att känna musik är en underbar sak. Man suger i sig varje slag på bastrumman som en käftsmäll, känner pirret i magen vid varje upptrappning. Varje tempoväxling är ljuvlig och man vill bara ha mer, mer, mer. Vissa band kan man bli sådär tårögt tacksam över att de en gång fick idén att starta ett band. Hur levde jag då, före deras blytunga gitarrer och rasande texter? Levde jag?

Ni vet ju. Det är som de gånger när det är så kallt att man inbillar sig att ingenting någonsin kommer att tina upp och luften står stilla och stjärnorna blir fler med varje rykande andetag? Eller när man tagit de två första ölen och man bara vill stanna tiden, blunda och sväva? Precis som när det är sent och man vet att man ska somna? Nu! När som helst, kanske i nästa sekund och det härliga som är just det där ögonblicket man går över gränsen? Precis just det! Där! I kylan, långt ovan allt, på gränsen, just när man faller och släpper taget. Man skriker och hatar tills lugnorna blöder och tårarna strömmar. Energi rinner till likt fradga. Du slår din skalle, slår dig fri.

"Jag vet var hat föds! Fem skott till huvudet! Jag hatar dig, människa! Snart färgas jorden röd."