[kirosanoja tähän]

Jag hade egentligen tänkt skriva djupt och roande om några finska ord som jag tycker är fina, vackra att lyssna och se på, roliga att försöka uttala eller väcker en känslostorm av den mera aggressiva sorten genom sin blotta existens.

MEN. På väg hem från skolan idag snubblade ett fenomen över mig (snarare än tvärt om) som jag inte kan låta bli att ta upp. ABI-firande.

abiturien´t subst. abiturienten abiturienter ● elev i gymnasiets avgångsklass som skall avlägga studentexamen el. annan avgångsexamen <föråldr.>

tycker Nordstedts "Svensk ordbok". Hela saken grundar sig på att man i Finland fortfarande kan avlägga både en gymnasieexamina och en studentexamen. Gymnasieexamina är ett papper på att man slutfört alla kurser som krävs, precis som de svenska slutbetygen. Studentexamen förstår jag ganska lite av. Vad jag vet är att man i februari (d.v.s. idag) slutar alla kurser för att istället börja läsa in sig på ett antal specifika ämnen som man sedan skriver nationella prov i och får fina papper på att man klarat och att min mormor gjorde samma sak på 40-talet. Jag orkar inte gå in på betygssättningen. Finnarna är helt klart för smarta för mig på den punkten (eller onödigt, högfärdigt traditionsbundna - jag är kluven).

Första veckan i juni åker alla sveriges 18-åringar lastbilsflak. Det är jättetufft och man får vara väldigt mycket 18-år-gammal när man åker lastbilsflak, tydligen. Samma sak gäller här med vissa skillnader:

1) Det är februari månad och det snöar. Det är skitkallt (no joke). I centrala Åbo är det kanske inga livshotande temperaturer men jag måste ge suomen nuoret en kaka för att de står ut. Jag fattar att Herra Kossu hjälper men det gör inte den överhängande lunginflamationen mycket roligare, tror jag. Jag har dock äntligen greppat varför halare (finlandism, läs: studentoverall) av vissa faktiskt anses fylla en funktion.

2) ABI:sar(?) kastar godis. Jag träffade min rumskompis på Domkyrkotorget och hon varnade mig i all hast för "flygande godis". Va? tänkte jag innan jag insåg vad hon menade. Det regnar godis! omg! Gatorna är täckta med karameller och småungarna är ute med väskor och påsar och samlar. En väldigt, väldigt sjuk och omvänd variant på Halloween.

3) Ingen har brytt sig om att sätta upp ett mixerbord och miljontals-watt-högtalare som spyr ut Basshunter och Queen. Istället håller man stenhårt på den gamla beprövade "Olé-olé-olé-olé". Varenda skola, varenda klass, varenda ABI, vid varenda jävla rödljus. Bör jag ha en åsikt om det här? Fulgulligt, kanske. Jag slipper iallafall Basshunter.

ABI-firande vs. Studenten. En harmlös kulturkrock, på sitt sätt. Fan vet att det svenska studentfirandet mest är en bra ursäkt att få börja supa klockan nio på morgonen. Men det undgår mig verkligen hur det kan kännas såhär pass angeläget att mitt i februari fira att "tiden under vilken färdigtuggad kunskap och information sondmatas till en under lektionstimmar (läs: pseudotupplurar) via lärare man faktiskt har god anledning att hata" de facto ersätts med "breda och djuplodande självstudier i ett antal grundläggande ämnen som kan komma att avgöra hela din framtid". Jag hade nog övervägt att sitta hemma, dricka den där minttu viinan framför japanska goreflicks och frenetiskt uttömma tankeämnen såsom "armageddon" och "cyanidmassmord" istället.

Småbarn och undernärda alkoholister harvandes efter godis i snöslasket ackompanjerade av heltokiga tonåringar, lastbilstutor, uppradade tjoande främlingar och att klampa runt i road-kill-candy i två veckor framöver är inte den charmigaste bild jag kommer bära med mig av Finland.