Att språkbada

Jag tog mig friheten att omvandla substantivet språkbad till ett verb av utsmyckningsskäl. Östnyländska ordförrådet är fullt av konstigheter och ifrågasättbarheter men ett ord är så nära på fulländat i sin konstruktion och betydelse att det föräras verka som titel idag.

Språkbad. Färgbad, fotbad, saltbad, stålbad, hjärntvätt. Bad. Omarbetningsprocess som innebär att man utsätter objekt a för dopp i ämnesförening b. Skaka och rör om. Låt stå. Vare sig det handlar om en total utblåsning av den svenska ekonomin eller en personlig inlärningsprocess så är en målinriktad inställning att föredra. Öppenhet och mod är meriterande. Det gäller att komma åt de ställen som räknas - de fibrer i duken med högst kvalité ger den vackraste nyansen. Det heta vattnet måste få verka även under fotsulorna, där skorna härdat som mest. Ord och meningar ska bilda kedjor av logik och sammanhang - men först måste a utsättas för b.

Jag läser just nu finska vid Turun Yliopisto (Åbo Universitet). Intensiivinen jatkokurssi, II. Mycket bra kurs på många sätt men mer om det en annan gång. Idag satt jag brevid Victoria som tydligen kommer från ryska karelen. Det började, som det ju gör, med att läraren instruerade att vi med våra respektive arbetspartners skulle ställa och svara på frågor ur läroboken. Sagt och gjort. I ett komaliknande tillstånd klockan 8.50 på morgonen vände jag mig åt vänster och svamlade någonting grammatikfrämmande och osammanhängande om att No, minusta suomen kieli on tosi vaikea mutta hauska oppia... koska... koskaaa... olen ruotsalainen ja ruotsia on erila... "You're Swedish? Jag talar svenska!"

Faktum är att flickan talar riktigt bra. Fortfarande i någon sorts arla tisdagsmorgonsdilerium var jag road över denna nya, ivriga bekantskap men likväl språkligt borttappad och pendlade konstant mellan engelska, finska och svenska. När jag för tredje gången meddelade att Uhm, wait, what's uh.. this.. in Finnish fick jag tillbaka att "Du måste minsann tala svenska med mig - det är så roligt!" och jag kunde liksom se hur hennes hjärna - hela vägen från synnerven och ut - på samma gång absorberade och projicerade varenda stavalse jag yttrade under resten av lektionen. Språk/syra/bad?

Episoden fick sin lägsta och högsta punkt i skolentrén en timme senare. Eftersom hon talade med både flyt och korrekthet och hade en dialekt som påminde starkt om en infödd stockholmare beslöt den del av min hjärna som normalt ska läsa av vilken språknivå som är lämplig att hålla att ta semester. Därav ur min mun en halvlång harrang om språkliga minoriteter i Finland sprungen - ett styrkeslag mellan hennes ambitioner och faktiska kunskap som jag såhär i efterhand är ganska säker på att det förra vann. Ett tanklöst misstag av mig som ju själv hatar att få långa, obegripliga meningar i utbyte mot en enkel fråga. Men vad är då inte språkbad egentligen om inte muskelbyggnad? Att töja, böja och dekonstruera för att bli byggd starkare på nytt, kanske.

"Fika?", sa hon. "Så får jag tala mer svenska någon gång! Det är ett så bra ord också. " F-I-K-A, sa jag högt och fundersamt samtidigt som jag slog bort irriterade tankar som involverade både 1800-talets kanalbyggen vs. ThePirateBay, Adolf Fredrik Lindblad vs. ABBA och en hel del fräsande. Jag höll med om att det skulle kunna bli trevligt. Språkbad med mersmak.

Själv tycker jag också om att språkbada men på ett mera husdjursorienterat sätt. Gyttjepölar är mycket roligare än esoteriska oljor. Grus, lera och krossade ljudvågor ger en oslagbar peeling-effekt! Att skölja med textrader från till exempel ett Mokoma-album efterlämnar visst ett flertal ord, uttryck och språkdynamiska tankefrön blev jag också varse idag.

istuin - sits, säte

eftersom

riistän pelolta avaimet,
kaadan valtaistuimet,
suistan mieleni viholliset

betyder

Jag tar nycklarna från rädslan,
fäller tronarna,
kullkastar mina tankars fiender.

Ju.